susannewaara.blogg.se

Vet inte hur jag ska börja skriva detta inlägg, utan att mina tårar rinner ner för min kind. Ja ni som känner mig vet ju att jag är en känslomänniska, vilket också är så himla jobbigt. Önskar ibland att jag slapp alla dessa känslor men tror faktiskt att jag inte gjort samma bra jobb som jag gör idag utan dessa känslor och min ryggsäck. Är så stolt över mig själv, fast det inte är okej i vårat samhälle, är så stolt över mina medarbetare och våra ungdomar:) Ja vart hade våra liv tagit vägen utan varandras erfarenheter och tron på människan<3